Sammansatt biktspegel

”De botgörandes tårar är änglarnas vin.” -S:t Bernard

Detta är en biktspegel som jag sammanställt från olika sidor och från egen erfarenhet. Om det finns delar som du tycker saknas eller som det skulle vara välgörande att ha med, hör gärna av dig till mig via epost. Jag hoppas att denna biktspegel kan vara någon till hjälp.

Varför biktar vi oss? ”Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig.” (Joh 15:10-11) Vi biktar oss för att vi misslyckas att leva i Guds Ande och kärlek, därför att vi bryter det som Sanningen lär oss och därför att vi missar vårt slutgiltiga mål: Evig Glädje. Gud är ingen sur, elak farisé som sätter upp ”regler” för reglernas skull. Det ligger i handlingarnas natur att de har som slutgiltigt mål antingen evig sorg eller evig glädje. Och det enda sättet att finna den sanna glädjen är att släppa det krampaktiga taget om sitt liv, att lägga ner de vapen som vi använder för att strida mot Gud och förlora sitt liv i Gud. Då har vi Kristi löfte: ”den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” (Matt 10:39)

Hur ofta ska vi bikta oss? Absolut minimala kravet för en katolik av latinsk rit är att bikta sig en gång om året (i sådana fall under Stora Fastan). Kyrkans och helgonens rekommendation är att man tar emot Botens Sakrament ofta, framförallt om man ofta går till den Heliga Kommunionen. En daglig kommunikant bör lämpligen gå en gång i veckan, eller åtminstone varannan vecka. Även om man inte kommunicerar dagligen är det lovvärt att gå en gång i veckan, vilket helgon som Padre Pio och Josemaría Escrivá starkt förespråkar. Ett slags minimum för en person som vill framskrida i det andliga livet bör ändå vara en gång i månaden, men inte med större mellanrum om det inte finns ett mycket gott skäl, såsom bristande tillgång till präst som förstår något av de språk du kan. Därtill bör sägas att om man kämpar med att övervinna en vana av dödssynd kan det ibland behövas att man går till bikt oftare än en gång i veckan, en tumregel bör vara att man inte ska sova i dödssyndens tillstånd (och om man inte kan komma till bikt, så bör man åtminstone be Gud om perfekt ånger och be en akt av ånger, gärna framför en bild av den Korsfäste).

Vad behövs för en giltig absolution? 1) att du bekänner dina synder för en präst, åtminstone alla dödssynder sedan din senaste bikt och eventuellt bortglömda dödssynder från en tidigare bikt, till både art och antal, 2) att du ångrar dina synder, oavsett om det är för att du älskar Gud eller för att du önskar himmelsk glädje eller för att du fruktar helvetets eld, och har en fast föresats att inte begå synderna igen med hjälp av Guds nåd, 3) att prästen ger dig bot och absolution enligt Kyrkans lagfästa rit, 4) en fast föresats att utföra boten som prästen har ålagt dig, att återställa i möjligaste mån eventuella skador mot rättvisan (återlämnar stulna saker, försöker upprätta ett rykte du solkat o s v) samt se till att utrota de frivilliga och nära tillfällena till synd i ditt liv (dåliga filmer, böcker, dåligt sällskap, beteenden som frestar dig o s v).

Vad är en dödssynd? För att en synd ska bli dödlig för själen och förgöra nådens liv i ditt hjärta (dvs. omöjliggöra inträde i den himmelska saligheten), krävs tre saker: allvarligt objekt, fullständig vetskap och medvetet medgivande. Om du är osäker på om något är en dödssynd eller en venial synd innan du begår den, begå den inte! Om du är osäker på om något är en synd eller inte innan du handlar, be den Helige Ande om vägledning och förbjud dig själv att agera mot Hans inspirationer men paralyseras inte från handling. Om du är osäker i efterhand, ta upp det i bikten. För mer information om hur du urskiljer andliga inspirationer från demoniska frestelser, hänvisar jag till helige Ignatius av Loyola. Om du har en pålitlig och renlärig biktfader bör du också vända dig till honom och förlita dig på hans råd.

Om skrupulositet. Om du har en överdriven rädsla för att ha begått synder som du är osäker på och om du ständigt tänker på huruvida du är i nådens eller syndens tillstånd, om du ständigt är osäker på giltigheten i din bikt, om du har stora svårigheter att avgöra vad som är rätt och fel i en given situation (ibland till den grad att du paralyseras från handling), om du ständigt går omkring och känner dig ledsen och nedstämd för att du är en syndare och är osäker på om du någonsin kommer kunna komma till himmelen, så lider du antagligen av skrupulositet. Detta handlar om ett genomgående beteendemönster och inte om enskilda tillfällen. Det är inte ovanligt att personer som börjar ta sin tro på allvar får tillfälliga ”skrupulösa infall” som inte rotar sig, men det är inte heller helt ovanligt för personer av en viss natur och personlighet att fastna i denna typ av resonemang under en längre period så till den grad att man börjar misströsta på Gud. Om du känner igen dig uppmanar jag dig att ta kontakt med en pålitlig, rättrogen och kärleksfull präst så att han kan hjälpa dig. Yttre omständigheter kan förvärra tillståndet: fysisk eller psykisk ohälsa, utmattning, stress osv. Det är viktigt att du är öppen med din präst om alla sådana problem, så att du får den hjälp du behöver. Om du lider av skrupulositet är din absolut första prioritet att bli av med den, för att över huvud taget kunna utvecklas andligen. Läs gärna verk om och av S:t Alfonsus de Ligouri (skyddshelgon för skrupulösa), S:t Frans av Sales, S:t Thérèse av Lisieux och S:t Ignatius av Loyola. Må Gud ge din själ frid!

Att beskåda vid bön före samvetsrannsakan

Bön före samvetsrannsakan: O min Jesus, du Korsfäste Herre, ånyo har jag spikat dina händer till korset och satt spjutet i din sida, genom mina synder har jag hånat Ditt Offer och gjort mig ovärdig att vara i din närvaro, men jag sätter min tilltro till Din oändliga nåd och barmhärtighet. Låt mig genom att jag nu vänder mig till Dig, få insikt om allt ont jag har gjort, sagt och tänkt och allt det goda som jag underlåtit att göra. Ge mig också insikt om mina djupare intentioner och motiv, även de som jag själv knappt är medveten om, vilka är roten till alla dessa onda handlingar så att jag kan be Dig och Din Saliga Moder om hjälp att förvandla mitt hjärta av sten till ett hjärta av kött. Ge mig kraften att ångra mina synder av hela mitt hjärta så att Din nåd kan fylla mig till brädden av den gudomliga kärleken, varutan jag endast är en skrällande cymbal och en vitkalkad grav. Det enda jag önskar är Dig och Din vilja, så befäst mig i denna önskan. O Maria, låt mig inte förleda mig själv! Amen.

Plikter mot Gud och Kyrkan

  • Älskar jag Gud av hela mitt hjärta, hela min själ, hela mitt förnuft och hela min styrka?
  • Har jag givit Gud den ära och den tid som tillhör Honom i rättvisa?
  • Ber jag?
  • Uttrycker jag min tacksamhet till Gud?
  • Kommer någonting mellan mig och Gud – en person, ett beteende, en materiell sak, en attityd?
  • Har jag använt Guds namn som en svordom eller förbannat Gud?
  • Har jag brutit löften, eder eller offentliga löften till Gud?
  • Har jag inte behandlat heliga ting och platser med respekt?
  • Har jag tagit emot den Heliga Kommunionen utan att vara i nådens tillstånd?
  • Har jag hållt söndagen helig genom att närvara vid Mässan och avstå från onödigt servilt arbete?
  • Har jag ljugit för prästen under Botens Sakrament eller medvetet underlåtit att bikta en synd jag borde ha biktat (dvs. en dödssynd)?
  • Har jag försvarat Gud och Hans Kyrka när det var nödvändigt?
  • Studerar jag min tro, efter förmåga, så att jag kan försvara Kyrkan när det behövs?
  • Värderar jag Kyrkans discipliner och arv tillräckligt högt?
  • Ber jag för den Helige Fadern och Kyrkan, inklusive de i Skärselden?
  • Har jag experimenterat med magi, det ockulta, spiritism, viljemässigt synska fenomen, ”anden i glaset” eller liknande?
  • Håller jag söndagarna och de heliga påbjudna högtiderna?
  • Har jag underlåtit att gå till bikt, minst en gång om året under fastan?
  • Har jag underlåtit att uppfylla min påskplikt (dvs. ta emot den Heliga Kommunionen minst en gång om året under påsksäsongen)?
  • Har jag underlåtit att uppfylla lagarna om fasta och abstinens?
  • Har jag underlåtit att stödja Kyrkan efter min förmåga?
  • Har jag lytt Kyrkans lagar om äktenskapet?
  • Har jag deltagit i heretisk eller schismatisk tillbedjan (närvarat vid protestantiska eller andra icke-katolska gudstjänster)? (Se exempelvis Orientalium Ecclesiarium, n. 26, Andra Vatikankonciliet, även om man i vissa fall i kyrkohistorien har tillåtit sådant för att föra människor tillbaka till Kyrkan, något som i vilket fall som helst bör göras med stor urskiljning och med god vägledning)
  • Har jag deltagit i avgudadyrkan?
  • Tillhör jag något hemligt sällskap, såsom frimurarna?

Plikter mot familjen

  • Har jag underlåtit att utföra mina plikter gentemot mina föräldrar, min make/maka eller mina barn – såsom (mor/far, dotter/son, fru/make) och såsom kristen vars plikt det är att leda dem till Kristus och be för dem, och om möjligt, med dem?
  • För äkta män: Behandlar jag min hustru med den respekt och den ömhet som jag skulle behandla Vår Fru med? Behandlar jag henne som något mindre än min drottning, min brud och min vän? Strävar jag efter att försörja henne, beskydda henne och hjälpa henne att känna sig uppskattad och behövd utan nedlåtande ton och utan att behandla henne som ett barn? Underminerar jag henne i hennes roll som mor? Försöker jag göra henne lycklig inom ramen för Guds lag? Använder jag mitt ansvar som familjehuvud som en ursäkt för lättja, elakhet, arrogans eller på något sätt i konflikt med det sätt som jag skulle behandla Vår Fru eller det sätt som Kristus tar hand om Sin Kyrka?
  • För fruar: Behandlar jag min man med mindre respekt än jag skulle ge Vår Herre Jesus Kristus? Behandlar jag honom som något mindre än min kung, min brudgum och min vän? Strävar jag efter att lyda honom, ta hand om honom och hjälpa honom att känna sig uppskattad och behövd? Underminerar jag honom i hans roll som far? Försöker jag göra honom lycklig inom ramen för Guds lag? Gnäller jag på honom? Provocerar jag honom?
  • Är Kristus Konung över mitt hushåll?
  • Ber jag för mina döda förfäder, familjemedlemmar och vänner och för de själar i Skärselden som inte har någon som ber för dem?
  • Har jag hjälpt någon i min familj att begå en synd?
  • Gör jag mitt bästa för att känna med medlemmarna i min familj och att älska dem med en kärlek grundad i Sanningen?
  • Vet min familj om att de är älskade? Om inte, är det mitt fel?
  • Har jag gjort någon i min familj orättfärdigt arg eller orättvist sårat någon i min familj?
  • Har jag underlåtit att be om förlåtelse från någon i min familj när det fanns behov för det?
  • Har jag förlåtit mina föräldrar, min make/maka eller mina barn för gamla synder?
  • Ger jag min familj min tid och odelade uppmärksamhet när det är möjligt?
  • Har jag några beteenden – shopping, spel, många pubbesök etc. – som dränerar min familjs resurser?
  • Har jag använt preventivmedel och underlåtit att låta den äktenskapliga akten vara öppen för liv? Har jag använt NFP (naturlig familjeplanering) för ogiltiga skäl? Förlitar jag mig på att Gud tar hand om mig och min familj?
  • Låter jag mina barn göra precis vad de vill? Sätter jag standarder och gränser? Använder jag rättvis, sund och konsekvent disciplin?
  • Är jag för hård mot mina barn? Kväver jag glädjen i barnens liv med onödiga regler, fariseiska attityder, en brist på barmhärtighet och en auktoritär – till skillnad från auktoritativ – inställning till disciplin? Disciplinerar jag dem på ett sätt som förnedrar dem?
  • Saboterar min make/maka och jag varandra i vår uppfostran av barnen? ”Tvingar” jag min make/maka att spela den ”elaka” föräldern medan jag är den ”snälla”?
  • Har jag varit ett föredöme för mina och/eller andras barn?
  • Har jag tillräckligt höga och åldersrelevanta krav på mina barn?
  • Ger jag mina barn för mycket eller för lite beröm?
  • Värdesätter jag nåd och godhet i mina barn över allting annat?
  • Lär jag mina barn Trons fullhet och uppmuntrar dem att be till sina skyddsänglar, sina skyddshelgon och för de döda?
  • Beskyddar jag mina barns oskuld, inspirerar deras fantasi och gör allt jag kan för att underbygga en sund nyfikenhet och förmågan att förundras genom att lära dem om Gud, Kyrkan, Guds skapelse, helgonens liv osv., och genom att ge de tillfälle att möta god litteratur, musik och konst?
  • Har jag funnit en bra balans mellan att beskydda mina barns oskuld och lära dem om världen, på ett åldersrelevant sätt, så att de inte är okunniga och naiva eller känner sig dumma eller fåniga när de är i sällskap som är ”av världen”? Har jag givit dem bra vapen med vilka de kan bekämpa ondskan i världen samtidigt som jag förstår och när deras sociala behov?
  • Behandlar jag mina pojkar och flickor med lika värdighet, med respekt för deras gudagivna talanger och kallelser, men också med respekt för naturrätten och deras gudagivna skillnader som pojke och flicka?
  • Tillåter jag mina barn tillbörligt utlopp för sina känslor och hjälper dem att förstå och bli mästare över sina negativa känslor?
  • Hjälper jag mina barn att komma till en ödmjuk, sund och sann förståelse av sig själva som Guds barn, som individer med unika kallelser och såsom besittande både dygder och laster?
  • Fostrar jag mina barn till en känsla av plikt gentemot Gud, familj, andra och sig själva?
  • Understödjer jag möjligheten till en religiös kallelse i något av mina barn?
  • Har jag lärt mina barn goda vanor och att vara medvetna om de äldres, de svagas, de gravidas och andra behindrade människors behov?
  • Är jag och min make/maka konsekventa och ense i vår disciplinering av barnen?

Plikter mot samhället

  • Älskar jag andra såsom jag älskar mig själv, med en kärlek grundad i Sanningen?
  • Evangeliserar jag med vishet och intelligens, och utan att vara irriterande och dömande?
  • Ber jag för andra, inklusive mina överordnade och mina fiender?
  • Har jag tagit något som jag inte hade rätt att ta? Har jag underlåtit att lämna tillbaka något jag har stulit eller på något annat sätt återgäldat min skuld?
  • Har jag lurat någon på något som tillhör dem?
  • Har jag varit ärlig i mina affärer, exempelvis betalat mina anställda rättvisa löner?
  • Behandlar jag mina anställda eller underordnade med värdighet, respekt och omtanke? ~och/eller~ Ger jag min arbetsgivare det arbete han förtjänar och utför jag mitt jobb på ett godtagbart sätt?
  • Behandlar jag tjänstepersonal (servitriser, servitörer, städerskor, dörrvakter osv.) med värdighet, respekt och omtanke och utan att vara nedlåtande? Tänker jag på deras känslor och den tid de lägger på mig? Ger jag dricks efter förmåga i kulturer där det betraktas som normen och i praktiken som ”lön”?
  • Har jag ockrat? Har jag tagit för hög ränta (över vad inflationen orsakar i värdeminskning på pengarna)?
  • Har jag givit till de fattiga efter förmåga?
  • Förråder jag andras hemligheter?
  • Har jag sagt något osant om en annan (förtal) eller, utan gott skäl, sagt saker som förvisso är sanna men sagda med elakhet, utan att det var nödvändigt eller utan att jag hade rätt att säga det och som skadade deras rykte (skvaller)? Lyssnar jag med glädje på skvaller?
  • Lovar jag saker som jag inte har tänkt hålla?
  • Har jag fuskat på prov, läxor eller på något annat sätt plagierat andras arbete?
  • Är jag girig och självisk?
  • Är jag avundsjuk på vad andra har?
  • Är jag för materialistisk? Tänker jag för mycket på världsliga egendomar?
  • Har jag förbannat någon (dvs. kallat ner fysisk eller moralisk ondska på en rationell varelse, inte för att uppnå något gott, såsom rättvisa eller straff, utan av illvilja eller för personlig vinning)?
  • Om det är möjligt och kandidater finns, röstar jag ansvarsfullt, med Kristi Kungadöme, det mänskliga livets värdighet och subsidiaritetsprincipen i åtanke?
  • Givet mitt civilstånd, mina gåvor och min kallelse i livet, bryr jag mig tillräckligt mycket om de sjuka, hungriga, törstiga, fattiga och fängslade?
  • Visar jag gott förvaltarskap genom att behandla jorden som Guds skapelse?
  • Behandlar jag djur med omtanke och uppskattning och undviker onödig grymhet mot dem?
  • Visar jag sund patriotism för mitt land (dvs. ”land”, inte nödvändigtvis ”regering” och betyder inte heller ”blind patriotism”)?
  • Använder jag mina gudagivna talanger på ett sunt sätt och till gagn för andra?
  • Tänker jag på hur mitt beteende och/eller min passivitet påverkar andra och omständigheterna runt mig?
  • Älskar jag syndaren samtidigt som jag är ärlig om synden?
  • Förlåter jag de ångerfyllda?
  • Har jag närt orättfärdig vrede i mitt hjärta?
  • Är jag hämndlysten?
  • Är jag en god och pålitlig vän?
  • Uttrycker jag några rasistiska beteenden eller när jag rasistiska tankar (dvs. tankar som rotar sig i idén att Guds kärlek och vår kärlek till andra är eller borde vara villkorad av idéer om ras och genetik)?
  • Har jag mördat någon, inklusive gjort abort, hjälpt någon göra abort, eller underlåtit att göra mitt bästa att uppmuntra någon att inte göra abort (IVF, in vitro fertilisering, räknas också som abort, då befruktade ägg förgörs i processen)? Har jag deltagit i eutanasi? Har jag understött embryonal stamcellsforskning? Har jag understött orättfärdiga krig?
  • Har jag medvetet och orättfärdigt orsakat någon fysisk skada?
  • Har jag deltagit i andras synder genom att råda dem att synda, befalla dem att synda, ge mitt medgivande till deras synd, provocera dem till synd, lova och smickra dem i deras synd, dölja deras synder för andra som har en rätt att veta, delta i deras synd, eller genom tystnad när kärlekens sak kräver att jag talar (predikan om Kyrkans lära om när vi är ålagda att tala och tillrättvisa, engelska)?
  • Har jag använt alkohol eller någon annan drog till den punkt att jag har förlorat min förmåga att bedöma och min fria vilja? Har jag använt illegala droger?
  • Har jag varit kysk i enlighet med mitt civilstånd (varit trogen mot min fru, ärat löften som religiös eller präst, undvikit otukt om jag är ogift osv.)?
  • Har jag viljemässigt tittat på pornografi utan giltigt skäl (t.ex. polisarbete, upprätthållande av lag och ordning o.dyl.) eller understött det finansiellt?
  • Klär jag mig och beter jag mig oanständigt eller utan tanke på hur mitt utseende och beteende kan leda andra till lustens synd?
  • Har jag begått sexuella synder i min ensamhet?
  • Har jag begått homosexuella handlingar? Har jag varit vänlig och kärleksfull mot dem som kämpar för att övervinna homosexuella frestelser?
  • Har jag stympat min kropp? Försöker jag fly min egen identitet som man/kvinna genom transvestitism och/eller transsexualism?
  • Har jag medvetet lustat efter någon? (Enskilda, flyktiga, tankar som kommer till dig och till ditt medvetande är inte synd. De har beskrivits som flugor som ska sjasas bort. När det gäller tankar så blir de syndiga när vi medvetet underhåller dem, medvetet ger dem vår odelade uppmärksamhet osv. Var medveten om att många stora helgon har haft dylika tankar – och än värre: det är ganska vanligt när man framskrider i helighet att extremt hädiska tankar och förtvivlan dyker upp i sinnet. Sjasa iväg dem och vet att det är fienden som försöker få dig att känna dig som om du inte hade något hopp. Det är bra att falla tillbaka på att åkalla Jesu Namn och korta aspirationsböner för att ersätta sådana tankar med heliga tankar.)

Plikter mot mig själv

  • Litar jag på Guds barmhärtighet och kärlek till mig som ett älskat barn, eller grämer jag mig för synder som jag blivit förlåten?
  • Är jag för skrupulös och hård mot mig själv? Behandlar jag mig själv mycket hårdare än vad jag behandlar andra jag älskar?
  • Bryter jag ihop när jag begår en synd eller inser jag att jag är en svag syndare som utan Guds nåd skulle vara oförmögen att göra något gott?
  • Tar jag mig själv friheter och tänker att allt är i princip bra med mig? Tror jag att jag inte behöver Guds nåd?
  • Sätter jag mig själv i frivilliga och nära tillfällen till synd?
  • Är jag ärlig med mig själv om mina gåvor och begränsningar?
  • Överskattar eller underskattar jag min betydelse?
  • Behandlar jag mig som en ikon av Gud, skapad i Hans avbild?
  • Förtröstar jag på att Gud har kontrollen, eller oroar jag mig i onödan?
  • Kan jag uppskatta frukterna av Hans Godhet?
  • Står jag upp för mig själv och mina sunda behov?

S:t Antonio Maria Clarets rannsakan av veniala synder

Själen bör undvika alla veniala synder, särskilt dem som leder till allvarliga synder. Det är inte nog, min själ, att ha en fast föresats att lida döden hellre än att begå en allvarlig synd. Det är nödvändigt att ha samma föresats när det gäller veniala synder. Han som inte finner denna vilja inom sig själv, kan inte ha någon säkerhet. Det finns ingenting som kan ge oss en såpass fast säkerhet att vinna evig frälsning som en oupphörlig vaksamhet att undvika till och med den minsta veniala synden och en märkbar och allomfattande ärlighet som sträcker sig till alla det andliga livets praktiker – ärlighet i bön och i umgänget med Gud; ärlighet i botgöring och självförnekelse; ärlighet i ödmjukhet och att acceptera förakt; ärlighet i att lyda och avsvära sig sin egen vilja; ärlig kärlek till Gud och nästan. Den som önskar vinna denna ärlighet och behålla den måste nödvändigtvis ha föresatsen att särskilt undvika följande veniala synder:

  1. Synden att ge inträde i sitt hjärta någon oförnuftig misstanke eller orättvis dom mot min nästa.
  2. Synden att börja prata om någon annans defekter eller bryta kärleken på något annat sätt, till och med i liten grad.
  3. Synden att underlåta våra andliga praktiker av lättja eller att utföra dem med viljemässig försummelse.
  4. Synden att ha en störd tillgivenhet till en annan.
  5. Synden att ha en fåfäng uppskattning av oss själva eller att fåfängt njuta av saker som rör oss.
  6. Synden att ta emot de Heliga Sakramenten på ett slarvigt sätt, med distraktioner och utan tillbörlig vördnad, samt utan tillbörlig förberedelse.
  7. Otålighet, förakt, varje misslyckande att ta emot besvikelser som kommande från Guds Hand; för detta sätter hinder i vägen för de rådslut och avgöranden som den Gudomliga Försynen har i beredskap för oss.
  8. Synden att ge oss själva ett tillfälle som ens avlägset kan solka ett fläckfritt tillstånd av helig renhet.
  9. Felet att medvetet dölja från dem som borde veta: mina dåliga tendenser, svagheter och botgöringar, och försöka gå dygdens väg under vägledning av våra egna ingivelser snarare än under lydnadens väg. (OBS! Detta gäller när vi har tillfälle till tillbörlig vägledning men föredrar att följa våra egna dunkla ljus.)

De teologala dygderna

  • Tror jag på allt vad den Heliga Katolska Kyrkan lär om Guds Uppenbarelse, inte därför att mitt förnuft säger att läran är rimlig utan för att Gud har uppenbarat det, Han som varken kan luras eller lura? Tror jag på Guds löften? Tvivlar jag? (Dock bör vi minnas Salige John H. Newmans ord att ”tusen svårigheter inte innebär ett enda tvivel”. Tvivel är ett viljemässigt ifrågasättande av en läras riktighet.) Låter jag världsliga begrundanden – såsom sårade känslor, förlorad popularitet, förakt från andra medlemmar i min församling, rädsla för förtal osv. – stå i vägen för en fullständig överlåtelse till Gud och en orädd förkunnelse av Jesu Kristi Evangelium? Ber jag Gud om tillväxt i Tron?
  • Hoppas jag med förvissning på min eviga frälsning? Förtvivlar jag någon gång, dvs. har jag helt förlorat hoppet på min egen eller någon annans frälsning? Brister jag i förlitan på Gud och tvivlar på att Han önskar min frälsning oändligt mycket mer än jag själv gör? Tar jag Guds nåd för given? Syndar jag någonsin på nåden (begår synder med tanken att ”jag blir ändå förlåten” eller ”jag kan ändå bara gå till bikt efter”, blir än allvarligare om det gäller dödssynder)? Ber jag Gud om tillväxt i Hoppet?
  • Strävar jag efter att älska Gud endast av den anledningen att Han är Gud och Kärlek och utan hänvisning till Hans goda gåvor eller Hans nåd? Ber jag Gud om tillväxt i Kärleken? Begrundar jag någon gång S:t Paulus lära i Första Korinthierbrevets 13:e kapitel?

Bön efter samvetsrannsakan: Min Herre och min Gud, jag tackar Dig för att Du har varit med mig i denna samvetsrannsakan och att Du uppenbarar mina fel och brister så att jag ödmjukt kan träda inför Dig och Dina präster. Förlåt mig mina synder, som jag ångrar av hela mitt hjärta och ge mig ett hjärta som är behagligt inför Dig. O Maria, hjälp mig att göra en god bikt. Amen.

Akt av ånger (att läsa i bikten, finns andra i exempelvis Oremus): O min Gud, jag är fylld till brädden av ånger för mina synder. Jag avskyr och hatar dem då jag fruktar förlusten av himlens salighet och helvetets smärta, men mest av allt för att dem är avskyvärda inför Dig, min Gud, som är värd allt gott och förtjänar min obrottsliga trohet och kärlek. Jag föresätter mig att, med hjälp av Din nåd, undvika synden och dess tillfällen, att göra bot och att leva i kärleken. Amen.

Bön efter bikten: Jag tackar Dig, O Uppståndne Herre, för att du ånyo har förlåtit mig mina synder. Ditt kors ledde till Din Ärorika Uppståndelse och på samma sätt har Din Heliga Kyrka löst mig från den andra dödens väg. Må Ditt Heliga Namn äras över hela jorden och må Din Kyrka utbredas till alla världens hörn så att Din glädje och Din frid må råda i alla hjärtan. Ge mig styrkan genom den Helige Ande att ständigt verka i Dig, för Dig, av Dig och med Dig! Amen.

Att göra efter bikten: Minns att du har blivit förlåten av Gud Allsmäktig själv och att alla dem som står i skuld till dig har gjort ojämförligt lite i jämförelse med vad du har gjort mot Herren. Påminn dig att du nu ska bemöta din nästa och dina fiender med samma nåd, godhet och barmhärtighet som Gud den Evige har givit dig. Läs exempelvis Matteus 18:21-35.

Tack till Fish Eaters och Fatima Network för bidrag till denna biktspegel.