Gudomlig familjeplanering

Tidigare publicerad i det lokala församlingsbladet.

I denna ljuva fastetid fanns det många ämnen att skriva om när jag blev inbjuden att skriva till bladet. Men en sak som slog mig när jag gått och malt över det ett tag är att det ju faktiskt finns ett väldigt tydligt och konkret exempel på hur man överlåter sina vardagliga spörsmål till Gud och till Jesus, nämligen hur vi planerar vårt mottagande av barn.

Det tål att påminna sig om att innan 1930 fanns det inget kristet samfund som var beredd att säga att preventivmedel var OK att använda och när Church of England på sin Lambethkonferens avgjorde att de nu skulle tillåta preventivmedel i extrema fall så möttes de av motstånd från alla håll, inte bara katolskt. Nuförtiden är det endast katolska Kyrkan som håller fast vid denna lära – och det med rätta eftersom det är en fråga om vår eviga frälsning och inte enbart om världsliga avgöranden.

Men en aspekt av denna Kyrkans lära som ofta kommer i skymundan är just varför denna lära är sann på ett djupare plan. Ofta stannar det vid diskussioner om att den preventiva mentaliteten förgör både den fortplantande och den förenande aspekten av det äktenskapliga samlivet. Det är förvisso sant att den gör det, men den preventiva mentaliteten förhindrar inte enbart de äkta makarna från att ge sig själva helt och hållet till varandra, utan också från att ge sig själva helt till Gud, vari vi finner vår enda lycka och frid.

När Adam och Eva syndade i Paradiset så var det efter att Satan hade frestat dem att de skulle bli som gudar, med samma kunskap som Gud, med samma insikt som Gud och med samma makt att avgöra vad som är rätt och fel. Deras fall var en misstro på att Gud hade koll på läget och att Han försåg dem med allt vad de behövde och en tilltro till att de själva visste bättre än Gud. På samma sätt blir det när vi sätter oss själva på Guds tron och avgör själva hur många barn vi ska ha, utan att ta hänsyn till vare sig våra löften när vi gifte oss eller till vad Gud vill använda oss till. Hur kan vi leva i överlåtelsen om vi inte litar på att Gud förser oss med allt vi någonsin kommer behöva? Tänk att från hjärtat kunna säga: ”Ske din vilja, inte min!” (jfr. Luk 22:42)

Innan jag själv gifte mig ansåg jag liksom nu att Kyrkans lära att preventivmedel är förkastligt och att NFP (naturlig familjeplanering) endast var tillåtet i extremfall var sann. När jag nu har ingått äktenskapet och börjar inse vad det faktiskt kommer innebära, när jag får erfara konkret att det måste vara Gud som bär och jag överlämnar mig i Hans goda händer, så inser jag också den oerhörda lycka och frihet som finns i att inte hålla tillbaka något av sig själv, att inte vara rädd för att hemska saker ska hända när man vågar ta emot de barn som Gud ger en. S:t Padre Pio sa att det var märkligare för en människa att vara rädd för att överlämna sig i Guds händer än det är för ett litet barn att vara rädd för att vila i sin moders varma famn. Så låt oss överlämna allt till Gud, även vår familjeplanering. Låt oss leva en gudomlig familjeplanering.

Om hilaron

Katolik, gift, matematikstudent, jobbar på äldreboende. Älskar Gud, Maria, min fru, min familj, mina vänner, mina fiender. Allt vilar i Guds händer!
Det här inlägget postades i Otrampad mark. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s