En fundamental sjukdom i vår tid…

…förklarades väl av fader Faber 1860:

Om vi hatade synden som vi borde – rent, ivrigt, manligt – skulle vi göra mer bot, utöva mer självförnekelse och sörja våra synder mycket mer. Och den största illojaliteten mot Gud är heresi. Det är syndernas synd, det mest avskyvärda av ting som Gud ser ner på i denna ondskefulla värld. Och ändå förstår vi så lite av dess vedervärdighet! Det är nedsmutsningen av Guds sanning, vilket är den värsta av all orenhet.

Och ändå tar vi den så lätt! Vi ser den och är lugna. Vi rör den och ryser inte. Vi beblandar oss med den och räds inte. Vi ser den röra heliga ting och vi får ingen känsla av helgerån. Vi andas in dess odör och visar inga tecken på avsky och förakt. Några av oss etablerar vänskap med den; och vissa till och med förringar dess skuld. Vi älskar inte Gud tillräckligt för att vara arga för Hans Ära. Vi älskar inte människor tillräckligt mycket för att vara kärleksfullt sanna om deras själar.

När vi förlorat känslan, smaken, sikten och alla sinnena för ett himmelskt sinne så kan vi leva mitt i denna motbjudande pest i oberörd frid, förenade med dess fulhet, inte utan några skrytsamma bekännanden av liberal beundran, kanske även en angelägen uppvisning av toleranta sympatier.

Varför är vi så långt efter de gamla helgonen, och till och med de moderna apostlarna av denna sista tid, i våra konversationer? För att vi inte har den antika strängheten? Vi vill ha den gamla kyrkoandan, det gamla ecklesiastiska geniet. Vår kärlek är inte sanningsenlig, därför att den inte är sträng; och den är oövertygande därför att den inte är sanningsenlig.

Vi saknar hängivenhet till sanningen såsom sanningen, som Guds sanning. Vår hängivenhet för själar är minimal, eftersom vi saknar hängivenhet för Guds ära. Vi agerar som om det vore en komplimang till Gud att omvända sig, istället för darrande själar räddade av barmhärtighet.

Vi säger till människor halva sanningen, den halva som bäst passar vår klenmodighet och deras inbilskhet; och sedan undrar vi varför så få omvänder sig och varför så många av dem som omvänder sig avfaller.

Vi är så svaga att vi förvånas över att vår halvsanning inte har lyckats så väl som Guds hela sanning.

Där det saknas hat för heresi, finns ingen helighet.

En man, som kunde varit en apostel, blir en varbildning i Kyrkan för bristen på rättfärdig indignation.

(översatt från http://www.catholicapologetics.info/apologetics/protestantism/heresy.htm)

Om hilaron

Katolik, gift, matematikstudent, jobbar på äldreboende. Älskar Gud, Maria, min fru, min familj, mina vänner, mina fiender. Allt vilar i Guds händer!
Det här inlägget postades i Otrampad mark. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s