Faktum är att den enda varaktiga förnyelsen kommer baseras på Trons oföränderliga principer och det är prästernas plikt att forma det kristna folkets samveten. -Vördnadsvärde Pius XII, Le Pèlerinage de Lourdes
Detta kan tyckas märkligt för den som tänker sig världen endast ur det historiska, tidsliga perspektivet. Men ligger det inte något i att Gud är Evigt Ung? I Mässan börjar vi med ”Introibo ad altare Dei, qui laetificat juventutem meam.” (”Låt mig gå till Herrens altare, som är min ungdoms glädje.”) Mässan var i stort sett oförändrad sedan 500-talet fram till 1962, och ”ersattes” 1969-70 med den Nya Mässan som firas i de flesta församlingar idag. Trots att den var antik gav den glädjen och ungdomens frihetskänsla åt miljontals människor, eller var det på grund av att den var antik, att den var utandad av Gud själv genom den Helige Andes verk i Kyrkan, som den gav sådana nådegåvor?
Det tycks som att den enda vägen för sann, varaktig och glädjerik förnyelse är att hålla fast vid Trons oföränderlighet och inte svepas med i alla innovationer och nyheter som vi möter i dagens ecklesiastiska milieu!
Den lilla vägen 