Det enkla hjärtat

”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.” (Jesus Kristus, Matt 11:25)

På flera ställen betonar Jesus att vi måste bli som barn för att komma in i himmelriket. Det kan då vara svårt att förstå varför Paulus säger i Första Korinthierbrevet att vi så småningom måste lägga från oss det barnsliga, sluta bli närda på mjölk och honung och få fast föda. Men det är nog enkelheten, entydigheten, enheten hos barnet som vi måste behålla: ett barn är uppslukat av en sak i taget och sällan splittrad mellan grämelser över gårdagen, fokus på nuet och planer inför framtiden. Om det är Bolibompa så är det Bolibompa, och är det lek i rutschkanan så är det så. Om vi ska komma in i himmelriket så måste också vi vara människor för en sak: Jesus och Guds vilja.

S:ta Thérèse var av enkelt hjärta, fyllt av denna enda idé: Kärleken. Att göra den minsta handling av kärlek, av gudomlig kärlek, är mer värt än tusen heroiska stordåd utförda av högmodig stolthet.

Om hilaron

Katolik, gift, matematikstudent, jobbar på äldreboende. Älskar Gud, Maria, min fru, min familj, mina vänner, mina fiender. Allt vilar i Guds händer!
Det här inlägget postades i Otrampad mark. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Det enkla hjärtat

  1. Pontus skriver:

    Enkelheten men kanske framför allt litenheten, ty Herren Jesus säger också själv: ”De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket” (Matt 18:4), och hos profeten Jesaja heter det ”Ve dem som är visa i egna ögon och anser sig själva kloka!” (Jes 5:21).

    När jag ser de små snoriga mupparna i kyrkan ibland så ler jag för mig själv och tänker hur löjligt provocerande det måste ha varit för alla lärda judar att höra den store rabbinen Jesus säga och göra något sådant! Speciellt i en kultur där barnet inte idealiserats som det gjorts hos oss. Ingen lär ha förutsatt att de är mer ”oskuldsfulla” än andra, tvärtom!

    Jag säger inte detta för att argumentera emot dig, inte alls faktiskt. Jag tror deras hängivenhet till särskilda aktiviteter hänger ihop med detta och att du verkligen är något på spåren. Kan det vara så att de är så djupt medvetna om sitt beroende på ett sätt som gör att de helt överlåter dagens bekymmer åt sina föräldrar? Ungefär så som Jesus uppmanar oss att göra…

    Allt gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s